Ur tidningen Brukshunden nr 3 2021:
Belgisk Vallhund - en populär sporthund
Stor arbetslust och snabba reaktioner är några av de utmärkande dragen för den belgiska vallhunden. I rätt händer är det en utmärkt brukshund som ofta placerar sig i topp på olika mästerskap.
Rasen finns i fyra olika varianter: groenendael, laekenois, malinois och tervueren. Även om de är samma ras med många gemensamma nämnare, så är det också en hel del som skiljer dem åt. Mest påtagligt vid en första anblick är förstås utseendet med pälsslag och hårfärg, men även mentalt finns skillnader. Ursprunget till den belgiska vallhunden är de arbetande hundar som under lång tid har använts som vall- och vakthundar i Centraleuropa. I slutet av 1800-talet började avelsintresset riktas mot en homogen ras med fastställd rasstandard.
1891 bildades den belgiska rasklubben och 1892 presenterades den första rasstandarden som angav en ras med tre pälsvarianter. Arbetsegenskaper var redan från början högt prioriterade i aveln och rasen utvecklades tidigt till en allsidig brukshund.
Groenendael kom till Sverige på 50-talet och följdes under 70- och 80-talen av de övriga rasvarianterna. Till en början var tervueren och groenendael mest populära, men sedan 90-talet har malinois tagit över och är i dag den i särklass vanligaste ”belgaren”. År 2020 registrerades 377 malinois i Sverige, att jämföra med 86 tervueren, 44 groenendael och 9 laekenois.
Frisk ras med god mentalitet
Rasen är en medelstor och kvadratiskt byggd hund med stark muskulatur. Två av varianterna är långhåriga: groenendael med svart päls och tervueren med röd eller grå fawnfärg med svärtade hårtoppar. Laekenois är strävhårig och malinois släthårig, båda med fawnfärg. Mankhöjden är cirka 62 cm för hanhundar och cirka 58 cm för tikar. Hanarnas vikt ligger kring 25–30 kilo och tikarnas runt 20–25 kilo. Den belgiska vallhunden är en förhållandevis frisk ras. Felaktiga höft- och armbågsleder förekommer, men inte i någon större omfattning. Även ryggproblem, allergier och epilepsi förekommer i mindre antal. I en hälsoundersökning som genomfördes av rasklubben 2017 uppger inte mindre än 94 procent av 1 346 svarande att de upplever sin hunds allmäntillstånd som gott eller mycket gott, vilket är en mycket bra siffra.
Om man tittar på Svenska Brukshundklubbens statistik över mentalbeskrivning av belgiska vallhundar så blir det tydligt att det skiljer en del mellan de fyra varianternas egenskapsvärden. Framför allt är det malinois som sticker ut genom att ligga högre i samtliga egenskapsgrupper: Nyfikenhet/orädsla, Aggressivitet, Socialitet, Jaktintresse och Lekfullhet. Tydligast är skillnaden för jakt och lek.
Här hittar vi förmodligen en av orsakerna till att just malinois har blivit en så populär brukshund, men det förtjänar att nämnas att även de andra tre varianterna under lång tid har avlats för arbete och att också dessa utmärker sig med mycket goda bruksegenskaper. Oavsett vilken av de fyra varianterna det handlar om, så ska en belgisk vallhund se ut som en belgisk vallhund och ha de mentala och bruksmässiga egenskaper som beskrivs i rasstandarden.
Stor arbetslust
Medan många rasklubbar har värnat om rasernas exteriör så har den belgiska vallhunden under lång tid avlats på bruks- och tjänstehundsegenskaper, vilket har blivit utmärkande för dagens individer. Arbetslust och kamplust finns i nästan alla belgare och behöver balanseras med mental stabilitet och social trygghet.
Den lyhördhet och snabba reaktionsförmåga som utmärker en belgisk vallhund kräver en del eftertanke inför hundköpet. I rätt händer blir ”belgaren” en formidabel sporthund, medan en person som inte förmår att fostra och kontrollera sin hund kan få stora problem. Den unga hunden behöver tidigt i livet lära sig vad som är tillåtet och att nej alltid betyder nej. Den kan behöva lära sig att ta det lugnt och att rikta sin energi mot rätt saker. Som ägare bör man ständigt ligga steget före, för att undvika utvecklande av dåliga vanor. Här krävs snabba beslut och tydliga gränser.
Liksom andra raser med vallhundsursprung är belgaren relativt mjuk och förarvek. Får den bara lära sig vad som är rätt och fel så är det en lättstyrd hund med en enorm arbetslust och träningskapacitet.
Många som väljer en belgare är troligtvis intresserade av tävling eller tjänstehund, vilket innebär uppgifter som hunden gladeligen kommer att ta sig an. Det är en utmärkt allroundhund som passar till de flesta hundsporter. Det viktiga är att den får en tydlig uppgift och utlopp för sin starka arbetslust. Den förare som lyckas med det får en fantastisk kompis som aldrig kommer att tacka nej till de aktiviteter som erbjuds.
Text: Anna Persson